Att göra yoga när livet känns skit! Det kan vara jättetufft! Ibland. Ibland inte. Och efteråt. Då känns det oftast bättre. (Än innan.)

Ibland går vi alla igenom perioder i våra liv, som är tuffare än andra. Jag tänker på vissa av de där sakerna som påverkar vår grundtrygghet och skapar oro inom oss. Att sätta sig ner på yogamattan, när oron finns där kan vara jättetufft. I stillheten så kan tankarna bubbla upp ännu mer till ytan. Jag vet ju att om jag istället går till jobbet, så känns det inte lika jobbigt, eftersom jag där fyller sinnet med annat.

Samtidigt så har jag nu lärt mig, att genom att göra yoga, så kan jag hantera kriser bättre. Det betyder att jag använder teknikerna inom kundaliniyogan för att lägga så lite kraft som möjligt på det som är jobbigt, göra rätt aktiviteter för att lösa problemen och sedan fortfarande ha kraft kvar för att vara glad – utan att ha dåligt samvete. Jag är grundad i mig själv, och närvarande i nuet, istället för att mala de oroande tankarna om och om igen, hela tiden.

Uttrycket ”när du djupandas kan du inte vara upprörd” har jag lagt på minnet sedan flera år tillbaka, men inte provat – förrän nu. För några veckor sedan kom jag till en insikt, som påverkade mig väldigt mycket och gjorde mig väldigt stressad. Min andning blev väldigt spänd och ytlig, samtidigt som jag greps av ett järngrepp av spänningar i nacken. Detta tog jag som ett ypperligt tillfälle att testa uttrycket. Efter 3 djupa andetag – ingen skillnad. Suck… Efter 5 minuter, helt plötsligt, så märker jag att andningen landar och jag slappnar av i nacken. Problemet, som jag insett fanns där, fanns kvar. Det som hade förändrats var min andning. Andningen förändrade mig. Helt magiskt!

Så funkar även yoga för mig. Helt magiskt kan jag landa i mig själv, min andning och i mitt sinne. Jag får kraft och stöd att ta mig igenom dagen, speciellt när det stormar i eller runtomkring mig.

”When life is hard
…yoga is salvation
…yoga is the pond of stillness, the roots that connect me to the ground, the roots that stabilize me.”

Sat Nam,
Anna