Mitt sanna jag

Jag trodde verkligen att det fanns något magiskt att hämta i yoga och meditation, när jag anmälde mig till min första kurs i Kundaliniyoga, för 13 år sedan. Under kursens 8 tillfällen kändes det ungefär som vanlig träning, inget speciellt egentligen och jag var rastlös under meditationerna. För att ge det en chans till anmälde jag mig till ytterligare en kurs.

I och med det 10e tillfället var det något som hände… Så här i efterhand skulle jag beskriva det som att ett ljus glimmade till, rent metaforiskt. En spricka för att låta energierna börja flöda i rätt riktning. En spricka för att riva ner det gamla och bygga upp det nya.

Sedan dess har yogans del i mitt liv vuxit och jag har utvecklats med den. Den första djupdykningen kom 2008-2010 när jag deltog på yogalärarutbildningen. Om jag hade förväntningar på hur jag skulle påverkas av yogan, hur det skulle kännas eller vara, så hade jag fel. Sidor av mig, som jag trodde tillhörde min personlighet, förändrades. Tankebanor jag haft förändrades. Tankebanor som, istället för att leda in mig i negativa spiraler, nu betonas av acceptans och neutralitet. Bland annat.

Nu, 13 år senare, tycker jag att Kundaliniyoga ÄR magiskt. Samtidigt är det helt och fullt bundet till våra naturlagar. Det är, på något sätt, i upplevelsen som magin uppstår. I närvaron. I utvecklingen.

Jag är fortfarande samma jag, och består av samma delar, men är uppbyggd annorlunda – som om jag består av legobitar som går att bygga om. Och jag räknar med att fortsätta bygga om och bygga om, hela livet. Med varje ombygge ett steg närmare mitt sanna jag.

Finding the core - poem_PA3

 

Sat Nam

/Anna

Stäng meny
×
×

Kundvagn